17 januari, 2010

Allt ok vid båten


I helgen åkte jag äntligen till båten och tog bort en hel del snö och isklumpar som lagt sig på presenningen. Det känns bra att veta att inte ställningen rasat ihop. Nu står den nog pall resten av vintern också. Jag har aldrig sett så stora snövallar på marinan.

10 januari, 2010

Krönika 2009


Det har varit ännu ett händelserikt år. Kanske det mest händelserika i mitt liv – hittills i alla fall. Även om jag seglat en del under sommaren och skött om båten enligt rutin och gjort en roder- och bottenrenovering, så är det inte seglingen i sig, insatserna och båten jag tänker tillbaka på i första hand.

Istället så tänker jag på mina semesterveckor till sjöss i juli-augusti. Fram för allt hur illa jag mådde och hur trött jag var under eskadern i slutet av juli. Jag gick till skepparmöten i pyjamas varje morgon (alla utom det på bilden ovan). Resten av gänget hade redan badat och satt där insmorda i sololja och såg superfräscha ut medan jag var vrålhungrig och illamående på samma gång. Efter varje skepparmöte hade mina gastar, tack och lov, röjt undan sin grötfrukost, kokat vatten åt mig och skyndat sig undan. För när skepparmötet var slut rusade jag ner i båten, slängde ihop mina frukostmackor och åt upp allt på sekunder. Jag var vrålhungrig. Knappt en vecka tidigare fick jag reda på att jag var gravid, och chocken hade inte lagt sig så jag var inne i en dimma hela eskaderveckan. Jag visste inte hur jag skulle göra med varken livet i magen eller mitt eget. Men det var kul och skönt att segla trots allt, mycket tack vare mina fantastiska gastar.

Gotlandsseglingen som skulle ge mig många piratpoäng fick lov att ställas in till förmån för samtal med sjukvården och istället tog jag med mig den blivande pappan, en båtracingförare ut på segling. Jag undrar än idag vad hans racingteam tänkte när de fick reda på att han inte skulle jobba och meka inför Roslagsloppet utan istället rapportera om förloppet från sin tjejs segelbåt som låg på svaj intill banan. Helt normalt tyckte de nog inte att det var. På vår seglats tillbaka söderut gick vi in i Finnhamn. Där åt vi gott på krogen och kanske var det någon gång där och då som livet i min mage räddades. Skulle vi två som satt där mitt i skärgården och åt strömming bilda familj? Ja kanske det.

Så var min semester 2009, men det är just de veckorna som faktiskt speglar hela året. För sen dess jag mest jobbat och växt på framsidan av kroppen. Fokus har varit på mig och mitt välmående i första hand.

Men visst finns det andra saker som också måste nämnas. Här är listan för det bästa och det värsta som hände under 2009:

Årets vändning: en date som uppskattar mitt båtintresse.

Årets höjdpunkt: Båtmässan och Metallica samma vecka.

Årets skräck: grundstötning utanför Norrpada då White Perl fick sitt nya smeknamn Lille Skutt.

Årets mest förbryllande och hemska incident: Båtmentorn gick också på grund samma vecka och skapade haveri.

Stoltaste insatsen: montering av nya bussningar på rodrets hjärtstock.

Årets självförtroende: fick jag under ensamseglingen med övernattning på Mörtö-Bunsö.

Smidigaste insatsen: avmastning i hagel.

Årets fasa: inför sjösättningens triviala omständigheter.

Årets känsla: rodrets smidighet med nya bussningar.

Årets låt: All Nightmare Long, Metallica.

06 januari, 2010

Bilen startade inte på väg till båten

Så jag kom aldrig iväg. Det är för kallt helt enkelt för min Sierra från -89. Att åka kommunalt skulle tagit halva dagen och jag kände inte för att frysa på busshållplatser och pendeltågsstationer. Så det blev inget. Men jag gjorde ett försök. Pälsade på mig skidbyxor, sjalar, vantar... och satte mig i bilen. Så fort det blir litet varmare ska jag provstarta igen. Behöver kolla till båten och se så inte presenningen blåst upp igen och att täckställningen hållt sen min reparation med tejp innan jul.