Vips så är det sommar

Och man tuffar ut med båten för första gången och undrar vart våren och försommaren tog vägen. Det blir mars, precis innan allt händer, och sen plötsligt är det mitten av juli och alla är ute med sina båtar. Så brukar det vara. Och nu står jag här på näst sista dagen av februari och undrar... Hur blir det med allt som ska göras på båten, kommer det att fungera med en ettåring i sittbrunnen och hur mycket kommer jag att segla? Nästa helg börjar båtmässan och det är garantin för att man klarat vintern. Ännu en gång tog jag mig igenom fem månader av kyla, snö och grå himmel. Men nu börjar det. Det goda livet.

Bullandö i ide

Jag och min familj åkte ut till Bullandö i söndags bara för att komma bort, byta stadsdel och kolla läget. Jag hade aldrig varit där och trodde att deras eventuella café eller restaurang skulle vara öppet, att man kunde komma in på området och gå omkring bland båtarna. Men så var det inte. Det var lika stängt som på vilken båtklubb som helst.

Check!

Ingen snö på täcket och allt var lugnt på marinan igår. Är det där solen som tittar fram?

Före och efter

Idag har jag lättat mitt hjärta i och med att jag kom iväg till båten och fick puffa bort en del blötsnö. Snön fastnar i min sträva presenning, och jag har inte rätt lutning på den heller. Eftersom min 26-fotare är väldigt bred på mitten så behöver jag en skyhög täckställning och det orkar jag inte köpa just nu. Däremot ska jag köpa en skidpulka till min son så han kan åka efter mina skidor. Sommaren och segling är långt borta. Men jag fick två påminnelser i veckan, om att jag faktiskt har en båt och att jag seglar. Den ena var en tidning från marinans båtklubb (där jag är suppleant i väntan på att komma ur min mamma-koma, antagligen) och det andra var ett e-brev från Qss som påminnde om vårens föreläsningar, kurser och båtmässan. Båda var underbara att se. Men var är min entusiasm inför nästa båtsäsong? Hoppas den kommer med våren. Men egentligen - är det så konstigt om min tidigare båtnördighet vilar efter 2010; med förlossning, kolik, två flyttar och nytt jobb? Självklart inte. Och antagligen kan jag inte hålla mig borta från marinan när båtfolket börjar putsa i solen. Sist, en hyllning till skottningen på marinan. Tänk om Skarpnäck skottade så!

Snabb sväng förbi

Piraten och jag gjorde en sväng förbi marinan och medan han sov i bilen ilade jag upp på däck och knuffade loss litet snö från presenningen. Skönt att ha kollat av så hör i snöhavet. En annan stackare höll på att återupprätta både ställning och presenning på sin båt. Jag tyckte synd om honom. Ett par decimeter snö låg ovanpå kapellet som han klev omkring på. Det känns skönt att min båt står mitt i en rad av andra båtar, skyddad från den värsta vindstyrkan.

Litet jobb vid båten o fika förstås

Piraten och jag drog till båten för att kolla presenningen. En snöstorm passerade ju för ett par veckor sen och man vet aldrig... En knut hade lossnat i ena hörnet och hela presenningen var lös, så det var ju bra att vi kollade. Vi köpte krokar också, som vi ska ha i sjöboden och hänga linorna på. Mycket praktiskt och en idé från skeppare Marie som jag delar bod med. Sen åt vi matsäck. Till och med Piraten åt litet och så fikade jag och fick adventstämmning vid hamncaféets julstjärnor. 

Båten ger mig energi

Det finns en bok som heter "Hur du överlever ditt första år som mamma", och jag tycker det är en fantastisk titel. Jag behöver läsa den. Men ett eget knep jag har är att åka till båten, för den ger mig energi. Allt annat tar energi just nu. Så förra helgen tog jag med mig min sovande Pirat och åkte ut och kollade om presenningen låg kvar. Det gjorde den. Medan Piraten fortsatte att sova fixade jag litet småsaker med båten och klurade på vad jag hehöver göra inför nästa säsong och som ryms inom föräldrapenningen. He he. Det är inte mycket som ryms där, men något måste man ju kunna förbättra.