Mycket försegel skulle packas

I helgen tog jag av segel, bom och linor. Eftersom det blåste en del insåg jag att det inte gick att vika förseglet på bryggan så som jag brukar. Det skulle ha blåst bort. Men så kom jag ihåg att jag numera har en gräsmatta hemma, så jag buntade ihop förseglet istället och hoppas nu på sol i helgen så jag kan täcka hela gräsmattan med segel och låta de torka i värmen. Jag hade en hel båtdag för mig själv, utan Piraten och det var underbart. Nästa helg blir det avmastning.

Ett ben hela vägen

Jag ordnade egen sjörövartid förra helgen och såg till att Piraten fick barnvakt. Min sambo och jag seglade ner till Utö i underbar sidvind. På kvällen gick vi upp till Värdshuset och åt en jättegod middag och på natten frös vi litet eftersom jag inte har någon form av värme ombord förutom värmeljus. Det var hur som helst otroligt skönt att segla igen.

Eskader – till sjöss i en vecka

Förutom att det var otroligt socialt och trevligt på vår eskader som anordnades av QSS förra veckan, så är det just känslan man får på sjön av att vara bort från civilisationen som jag värdesätter mest. Att bara vara ute på vattnet och inte komma i kontakt med varken bilar, asfalt eller affärer, det är härligt. Nu när jag är tillbaka på jobbet säger mina kollegor att jag ser ganska saltstänkt ut och det är just så jag känner mig. Och jag längtar tillbaka till sjön. En vecka kanske låter normalt för många seglare, kanske även litet kort, men för mig som nybliven mamma med en pirat på ett och ett halvt år är en vecka lång. Det var första gången jag var borta från honom sen han föddes så det blev inte bara underbart på sjön utan veckan var också den längsta i hela mitt liv. Skulle vi aldrig segla hem så jag fick träffa min pirat? Men jag behövde segla. Nu känner jag mig litet friare och jag vet att jag kan segla.

Varning för pirater!

För här kommer vi. Swisch va fort det går - ibland. Det var väldigt sköna vindar i söndags, perfekt för min 26-fotare och två små sjörövare ombord. Piraten och jag seglade ut med gotlandsgasten och hennes son som snart är två år. Kymmendö är perfekt för barn, det finns både lekplats och badstrand. Det var trångt ombord men Piraten var en ängel.

Jag fick ett smajl på slutet

När vi kom i skydd för vinden och var på väg in i hemmahamnen fick jag äntligen ett smajl från min underbara lilla gast.

Så äntligen var det dags...

För den första seglatsen i år. Med ombord i helgen var två oerfarna gastar (min syster och hennes kompis), min systerdotter Minipiraten som är elva år och Piraten som satt i cykelstolen i aktern. Det gick bra att surra fast stolen men Piraten skrek hela vägen ut till naturhamnen där vi la till. Sen skrek han hela kvällen till klockan tio. Ungefär som förra året när han hade kolik. Det var jobbigt. Min systerdotter tappade intresset för honom på några minuter bara. Men nästa dag, när vi vaknade var han på bättre humör och när vi seglade hem satt han och tittade litet slött när vi försökte få ordning på förseglet som jag hade lyckats rigga fel. Allt gick bra till slut trots att det blåste en del och mina gastar fick slita - litet oroade för om båten skulle välta. En upplevelserik helg.

Seglingsklar - t o m tankad

Helt otroligt att jag äntligen fått båten seglingsklar trots en massa trassel hela tiden - småsaker som tar tid. Men jag har båtjobbat varje kväll den här veckan och inte sett min son sen i måndags. Pust. Imorgon ska vi segla - min syster, Minipiraten, Piraten, Freddie och jag!