Litet jobb vid båten o fika förstås

Piraten och jag drog till båten för att kolla presenningen. En snöstorm passerade ju för ett par veckor sen och man vet aldrig... En knut hade lossnat i ena hörnet och hela presenningen var lös, så det var ju bra att vi kollade. Vi köpte krokar också, som vi ska ha i sjöboden och hänga linorna på. Mycket praktiskt och en idé från skeppare Marie som jag delar bod med. Sen åt vi matsäck. Till och med Piraten åt litet och så fikade jag och fick adventstämmning vid hamncaféets julstjärnor. 

Båten ger mig energi

Det finns en bok som heter "Hur du överlever ditt första år som mamma", och jag tycker det är en fantastisk titel. Jag behöver läsa den. Men ett eget knep jag har är att åka till båten, för den ger mig energi. Allt annat tar energi just nu. Så förra helgen tog jag med mig min sovande Pirat och åkte ut och kollade om presenningen låg kvar. Det gjorde den. Medan Piraten fortsatte att sova fixade jag litet småsaker med båten och klurade på vad jag hehöver göra inför nästa säsong och som ryms inom föräldrapenningen. He he. Det är inte mycket som ryms där, men något måste man ju kunna förbättra.

Fast i söndagens gråa regnmassa

Man hoppas varje år att man ska slippa jobba med båten en kall, regnig höstdag då fingrarna fryser till is och de blöta kläderna tränger ända in i själen. Men i år blev det precis så därför att jag inte kunde välja dag. Men jag fick några barnlediga timmar på lördagen och några på söndagen. Jag tog mig kragen och åkte till marinan sent på söndagen. I regn och kyla fick jag loss mantågsstöttorna och lyckades häva upp presenningen precis innan det blev kolsvart på marinan. Nu står båten säker för snö och kyla. Skönt. Överaskande hur snabbt det gick trots allt, att tvätta och täcka båten. Totalt fem timmar. Nu kan planeringen för säsongen 2011 börja. Och det gör den i och med båtmässan i november.

Underbart att vara ensam vid båten

Ingen skrikande Pirat som ska ammas. Han var hemma med pappa och farmor. Så jag arbetade som en häst i flera timmar. Först tänkte jag fuska och inte tvätta båten utan bara sätta upp ställningen och hänga på presenning, men så såg jag hur alla andra höll på att skrubba sina skrov så då tog jag fram både högtryck och boatcleaner och jobbade i fler timmar. När jag hade ätit min sena lunch vid fyratiden började jag skruva ihop ställningen - och blev klar! Jag var så glad att jag ringde Gourmetgasten (numera båtgranne) och brättade hur fantastiskt bra allt hade gått. Imorgon ska jag bara på med presenningen och av med mantågsstöttor, men det kan gå fort om de inte fryst fast. En underbar dag!

Bara att börja putsa

Så sas det när båten stod på plats. Så är det, och det ska bli så himla kul att på nytt, börja putsa. Putsa är ju det roliga. Dessutom är jag inte gravid i år, och kan röra mig på båten. Jag ser verkligen fram emot att få snöa in i båtjobb. Men kan man snöa in när man har barn? Nä. Och så finns det tråkigare saker som borde göras, måste göras. Som att kolla igenom motorn till exempel, skruva bort instrumentpanelen vid startnyckeln och kolla vilka demoner som bor där inne och fixa sånt som gått sönder - pilljobb. Har man tid och lugn och ro är sånt är ok, men jag ska ju ha en vild Pirat med mig. Varför erbjuder inte marinan barnpassning? Så som gymmen? Till nästa år vet jag att vaggan har fram och bak, och att bocken ska dit innan båten är på plats. Nyblivna mammor glömmer sånt. Det tog emot idag att åka till marinan och plocka upp båten, men nu när den står där är allt bra. Samma procedur varje år. Skönt. Piraten var en ängel, och Båtracingpappan också.

Båtdynor, gåstol, babygym, skötbord, babysitter, väskor...

Och Piraten och jag förstås. Allt rymdes i min V70 när vi åkte till Dalarna i helgen. Mina dynor övervintrar där. 

Nybörjare vid kranen

Även om de var nybörjare måste jag få klaga, för de tog över en timme på sig att skruva bort all vant, något de borde ha gjort vid sin bryggplats. Grrr. Jag gjorde inte så på min första avmastning. Med endast en användbar kran på marinan så måste man förbereda båten vid sin egen båtplats, så de andra som ska masta av och på, slipper vänta. Vi väntade i totalt två timmar på en enda båt. Men det är märkligt vilket tålamod jag har när det handlar om min båt. För jag var cool trots allt, och trots att Piraten var med och jag fick lova att amma en extra gång, så var jag vänlig. Tur att man har blogg så man kan klaga i efterhand. Jag har påpekat för marinan att de borde ha två dugliga kranar, men det fick inget gehör. Speciellt intressant blir situationen vid mastkranen när privata aktörer ska sjösätta och plocka upp båtar på samma plats som av- och påmastningen sker. Det gick som vanligt väldigt snabbt och smidigt när vi väl kom fram till kranen. Nybörjarna kommenterade hur snabba vi var. Jag förklarade varför.