Båtvakt fredag 22-04

Marinan verkar vara mitt andra hem just nu. Är jag inte här på dagen och jobbar med båten så är jag här på natten, i mörkret och regnet. Det är här jag arbetar med händerna, här jag lär mig båtkunskaper, här jag träffar folk, här jag ibland sover, det är här som livet avgörs och det är här jag går båtvakt, inatt. Att jag skulle gå båtvakt just den här veckan var inget val. Tro mig. Sämre timing finns inte.

Det är lugnt på marinan. Den andra båtvakten är schysst och det är skönt att snacka båt.

Dagens låt: The Unforgiven III, Metallica.

Mycket segling i söndags

I lördags undrade vi: kan vi kalla det här segling? Det var ingen vind alls och den lilla vind som fanns försvann helt mot kvällen. Inte en båt i sikte heller ju närmre vi kom 18.00, tid för fotboll. Jag konstaterade att seglare gillar fotboll. Gör ni verkligen det? Vi tog oss i alla fall ner till Biskopsön. På söndag fick vi så vi teg – mycket vind. Men seglingen började inte så bra. När vi hissade segel fick vinden tag i båda segel och snurrade båten ett halvt varv och la sig på kurs i motsatt riktning. Gud va fånig man känner sig då. Hade jag för litet styrfart eller vad? Det var bara att vända om och så tog vinden tag i seglen och la ner båten helt, på rätt kurs. Vi seglade ganska hårt i tre timmar och kryssade intensivt förbi Dalarö. Där fick gastarna verkligen slita. Vi borde ha revat storseglet, men jag har inte förberett för att reva… (ska göra det). Sen låste schackeln i genuan upp sig och seglet for iväg. Jag har sett att förra ägaren lämnat just en sån extra schackel, så det kanske är vanligt. Det blåste så hårt så jag fick ”backa” in till min plats på marinan. Med det menar jag att jag lägger i backen ungefär sex meter innan bryggan och så för vinden oss ändå fram till bryggan. Det kändes bra att glida in till bryggan just denna söndag.