Jag saknade Spanien hela helgen

Och då brukar jag åka til Årsta havsbad för där kan man ligga platt på sanden, blunda, lyssna på vattnet som slår in mot stranden och låtsas att man är i vid Medelhavet. Därför åkte jag dit i lördags. Jag badade och det var skönt trots att det var väldigt kallt. Enligt SMHI ska den spanska hettan komma hit till Sverige på tisdag. Ååå... Jag kommer inte ihåg att hösten kommer så plötsligt och snabbt, redan i slutet av augusti. Jag önskar det vore sommar jämt. Kanske bör jag flytta.

Nu snackar vi tungt hamnjobb

Det här är ingen sporthamn. Detta är på riktigt. Det är Frihamnen, och jag var på plats i jobbet för att överlämna blommor till kaptenen och ta en bild. Det var det blåa fartygets förta anlöp till Stockholm och då är rutinen att visa ett varmt välkomnande. Jag stod på kajen tillsammans med hamnkaptenen, i gul väst och med tindrande ögonen. Det här var coolt. Vi fick gå upp i kaptenens styrbrygga och hälsa honom välkommen. Han var en väldigt sympatisk man från Ukraina. Kranarna på kajen som skulle lyfta hans last gick på räls och man kunde gå in i dem och åka med. Fast det fick ju inte vi göra. När jag senare cyklade hem längs Vallhallavägen från mitt nya jobb mötte jag båtens nya last, kontainrar.

I augusti för ett år sedan var mitt liv upp och ner. Min dåvarande chef, på en helt annan arbetsplats sa under ett allvarligt samtal: "du kommer att tacka mig om ett år..." Nej Britten, jag tackar bara mig själv. Tack Katinka för att du har hittat ett häftigt jobb.

Lunch på Högmarsö

Så spenderade jag lördagseftermiddagen. Vilken häftig krog! Tack för maten och solen.

Nu är jag hemma igen. Sommarsemestern är slut för i år och imorgon börjar jag nytt jobb. Vardag alltså med litet pirr. Men det är inte första gången jag börjar nytt jobb efter semestern.

Läckan är lagad och jag fick en Citroncornetto

Idag har jag svampat ur kölsvinet som varit fyllt av vatten till och från under sommaren. Jag har haft en läcka vid mantågsstöttans fot, men sen jag lagade den förra veckan har inget vatten trängt in i båten och fukten har börjat torka äntligen. Idag tvättade jag rent, skruvade tillbaka en panel och la på mattan igen. Så nu är den ren och allt är som vanligt (hoppas jag). Som lön fick jag en citroncornetto av mig själv.

Jag var litet avis på de som gav sig iväg ut på sjön nu på eftermiddagen, för jag ska inte segla i helgen nämligen. Men nästa helg kanske. Jag ska i alla fall ut i skärgården nu, och jag ska bada varje dag även om det regnar för jag är så himla badsugen.

Dagens låt: Loosing You, Dead By April.

En veckas semester från båten

Istället har jag den senaste veckan (min sista semestervecka) vandrat en fädbodled, cyklat Insjön runt, gått med stavar, plockat hallon, rensat gamla Lupiner, ätit god mat (bland annat kräftor) och latat mig hos mina päron i Leksand. Väldigt skönt. Men nu börjar jag sakna mina segel så jag drar hem.

Olaglig övernattning under piratflagg

När klockan närmade sig sju i söndags kväll hade i alla fall jag kryssat klart för dagen. Vi befann oss då vid södra Kanholmsfjärden. Där finns ju inga naturhamnar precis så jag bestämde att vi skulle testa gästhamnen vid Vindö-Djurö. Det gjorde vi. Jag hade ringt hamnkaptenen innan men fick inget svar. När vi väl kom in i den trånga men fina viken hittade vi inte det vackra vandrarhemmet som boken "Arholma-Landsort" lovordade. Men vi gissade platsen, la till vid en trasig brygga, gick i land och läste på en upphängd artikel att markägaren hade rivit vandrarhemmet i februari i år. Det var en litet kuslig känsla över stället där i skymningen och vi hittade en dold skylt som sa "obehöriga äga ej tillträde". Ett drama hade tagit plats och nu var stället helt övergivet: trasiga bryggor där polisen dragit en smal avspärrningstejp som hade gått av och några kvarglömda bojar var allts som fanns. Och ett urgammalt utsiktstorn i trä. Det hade nog samseplat med vandrarhemmet från slutet av 1800-talet, som kommunen hade viljat k-märka. Men vi hissade piratflagg och låg kvar över natten.

Roslagsloppet har passerat söder om Blidö

Och enligt min kommentator ombord WP, som vi lagt på svaj intill banan, så ligger "teamets" båt tvåa, vilket ju är väldigt bra tycker jag. Alltså båten i vars team kommentatorn (båtmekanikern) vanligtvis deltar - Team Westerlund Racing. Jag har verkligen en specialistkommentator för jag har fått reda på vad alla förare heter, vilka som navigerar, vilka som är tjejbåtar, vem de är ihop med och hur många barn de har. Inside information på väldigt hög nivå. Vi ligger alltså här med en massa andra båtar och kollar loppet som just passerat. Kommentatorns mobil går varm och jag bidrar med kommentarer om båtarnas estetik - de svarta är snyggast.

Senast jag var på båtracing var jag åtta och min brorsa var navigatör. Nu drar vi söderut igen mot Finnhamn. Klart slut från Roslagsloppet.