Nybörjare vid kranen

Även om de var nybörjare måste jag få klaga, för de tog över en timme på sig att skruva bort all vant, något de borde ha gjort vid sin bryggplats. Grrr. Jag gjorde inte så på min första avmastning. Med endast en användbar kran på marinan så måste man förbereda båten vid sin egen båtplats, så de andra som ska masta av och på, slipper vänta. Vi väntade i totalt två timmar på en enda båt. Men det är märkligt vilket tålamod jag har när det handlar om min båt. För jag var cool trots allt, och trots att Piraten var med och jag fick lova att amma en extra gång, så var jag vänlig. Tur att man har blogg så man kan klaga i efterhand. Jag har påpekat för marinan att de borde ha två dugliga kranar, men det fick inget gehör. Speciellt intressant blir situationen vid mastkranen när privata aktörer ska sjösätta och plocka upp båtar på samma plats som av- och påmastningen sker. Det gick som vanligt väldigt snabbt och smidigt när vi väl kom fram till kranen. Nybörjarna kommenterade hur snabba vi var. Jag förklarade varför.

Bryggsegla

Då var det dags att förbereda för upptagning. Igår kom seglen av. Nu ligger storseglet i soffan hemma, så Piraten kan köra fritt i vardagsrummet med sin gåbil. I helgen ska masten ner. Litet snopet är det väl att jag inte seglat så mycket, men jag försökte verkligen, och Piraten skrek. En riktig seglats blev det ändå och utan den hade jag nog varit tom inombords. Men nu har jag i alla fall seglat med son och allt, och ser fram emot nästa säsong.

Intressant och kul i Sandhamn

Jag trotsade väder och situationen "nybliven mamma" och drog ut på sjön i helgen, med Piraten. Vi seglade i och för sig på min kompis båt med en extra gast (nybörjare) så jag fick litet mer tid för Piraten än om jag hade seglat min egen båt. Vi seglade 25 distans till Sandhamn där vi träffade andra QSS-tjejer och åt gott på Wärdshuset. Det var intensivt och litet jobbigt med Piraten förstås, men underbart att vara på sjön, träffa seglare och prata båt. På vägen hem blåste det ganska kraftigt på Brandfjärden, gps:en la av och jag blev viktig i sittbrunnen. Så Piraten fick leka själv nere i ruffen. Inte så kul för honom men det gick bra, och sen fick han både mjölk och morotspuré.

Man kan åka båt på Mälaren också

Idag gjorde vi det och åt en utsökt brunch på Jungfrusunds krog. Men nästa helg hissar vi segel mot Sandhamn.

Äntligen sommar

Långt in i augusti blev det äntligen sommar för mig också - jag fick segla till sist. Hissa båda segel, slöra, kryssa och till och med reva. Dessutom seglade vi (jag och min lilla Piratfamilj) till Utö som jag besöker varje sommar. Det är ingen sommar utan att jag har seglat dit, men så blev det äntligen så. Jesus va glad jag var! Piraten (min son) låg inbäddad i kuddar längst fram i sittbrunnen eller satt i sin babysitter på golvet nere i ruffen. Men att kryssa med honom och försöka amma samtidigt är inte lätt. Vi kryssade hela vägen hem och det blåste en del, 8-10 meter per sekund. En Smaragdseglare varnade för hårda vindar innan vi gick ut från utö, och tyckte nog vi var litet knasiga som gav oss iväg med en bäbis, men vi hade tur för det blev i alla fall inte regn eller åska. Som minne av denna första riktiga seglats i år och den första med min son fick jag en blå ankarlina på utö. En gammal gubbe lyckades dra upp två ankarlinor på sin väg in mot bryggan. Och min slet han upp med kölen. En underbar helg. Tack pirater!

Smögenbryggan - ett helvete och våldtäckt

Vi tog turbåten över från Kungshamn en sen eftermiddag förra veckan och när vi klev i land möttes vi av öronbedövande eurodisco. Musik från högtalarna som de unga killarna hade ställt upp på däck. Högtalare gjorda för band på en stor scen. Ja ni som varit där vet - det går inte att vara där. Det är som att kliva i land på ett discotek i Ibiza. Synd för oss som inte gillar samma musik som de yngre och synd på ett så vackert och populärt kulturarv som Smögen. Men det värsta är ändå att tonåringarna är så fulla. Två killar apade sig upp i förstaget på sin båt och dök från vantspridarna. Tänk om de hade halkat, brutit nacken och dött. Sen hängde de ut sin snopp och pinkade inför oss alla på bryggan. Jag mådde illa, men alla andra turister stod och hejade på. Det är klart att killarna tycker det är roligt om de har en så tacksam publik. Idioter. Polisen gick förbi med ett leende på läpparna och dagen efter våldtogs en ung tjej i kvarteren ovanför bryggan. Min son får aldrig åka till Smögen. Och jag återvänder inte. Tack och hej.

Äntligen fick jag hissa segel

Idag fick jag hissa mina segel och det var underbart. Även om förseglets rullsystem krånglade och jag fick ta ner seglet ganska snabbt igen, så kunde jag i alla fall konstatera att mitt nya mindre försegel kommer att bli perfekt. Jag har varit ute i två dagar med familjen - badat, ammat, ätit, sovit en del och förundrats över Piratens goda humör i den tysta viken. Tänk om de andra båtarna hade vetat att en kolikbäbis övernattade i viken. Men vi klarade det! Äntligen fick jag segla igen och doppa mig i den underbara skärgården. Som jag har längtat efter min första seglats för i år. Tack Piraten.